Äntligen en stilla bloggstund. Jag gillar den även om den inte infaller så ofta. Ledig torsdag som började med en lång höst-promenix runt Södermalm. Tankarna snurrar mycket nu kring ett projektarbete i Tyskland som jag fortfarande väntar svar och hoppas innerligt på. Nu är det en kamp mellan två krafter inom mig, den ena oro och ångest om det blir ett avslag och den andra kraften är en otrolig glädje och lyckokänsla ifall dem godkänner mig.
Andra tankar jag bär på är att det är så mycket starka krafter som dödar ute i världen. Om vi såg oss mer lika varann, vore vi mer angelägna om att förenas till en enda stor familj och ta hand om varann. Det är ingen idé att hålla oss fast vid hämndkänslor. Varför gör vi det?
Visa medkänsla och ta ansvar för varandra. Världen skulle bli så mycket bättre. Värmande höstkramar till er alla :)
